Politiska bloggar

Så har vi då fått en början på en ny diskussion om Sverige och Euron - och det är på många sätt mycket välkommet.

Jag fick åtskilliga frågor från media om en ny folkomröstning när jag var ute och talade på moderaternas Europa-konferen i Sollentuna på förmiddagen.

Att Europa - och därmed också Sverige - skulle ha varit i ett väsentligt mer utsatt läge i dagens finanskris om inte den gemensamma valutan fanns tror jag att så gott som alla är överens om. Vi har anledning att tacka vår lyckliga stjärna för att Euron finns.

Själv tillhör jag dem som är övertygad om att det hade varit bättre för Sverige om också vi nu hade varit med i den gemensamma valutan.

Men verkligheten är som den är. Vi förlorade folkomröstningen 2003. Ansvaret för det misslyckandet ligger i mångt och mycket på socialdemokratiskt schabbel och socialdemokratisk splittring. Men fakta förblir fakta.

Att tänka i termer av en ny folkomröstning denna mandatperiod är icke möjligt - hur det kommer att se ut i den kommande ankommer nog inte i första hand på mig att bedöma.

Under det senaste året har vi börjat att se olika vetenskapliga rapporter som visat att den gemensamma valutan haft en än mer positiv effekt på handelsströmmar än vad man hade trott. Det har inte fått någon uppmärksamhet - men är viktigt när vi diskuterar Sveriges ekonomiska framtid.

När den mer akuta fasen av den finansiella krisen lagt sig hoppas jag att vi också får en rejäl diskussion om vilka slutsatser vi skall dra av den för vår inställning till den gemensamma valutan.

Själv tror jag att slutsatsen kommer att bli att också denna kris visar att det är tryggare innanför än strax utanför.

Det är kanske nu den nya Euro-debatten börjar - och förr eller senare kommer den säkert att leda till att ett nytt ställningstagande blir aktuellt.

Efter det frangångsrika toppmötet i Bryssel under de senaste dagarna är min första destination i dag Sollentuna.

Det är moderaterna som drar igång arbetet inför Europavalet i juni nästa år.

Fredrik Reinfeldt, Gunilla Carlsson och jag står på programmet för dagen.

Vi skall - var och en med sina erfarenheter - berätta vad Europa-samarbetet betyder för våra möjligheter att förverkliga våra idéer - och vad våra insatser betyder för att få ett bättre europeiskt samarbete.

I går talade Gunnar Hökmark - vice ordförande i den dominerande EPP-gruppen i Europaparlamentet - och Tobias Billström.

Just nu känns det ännu mer naturligt än tidigare att säga att det är vi som är Europa-partiet i svensk politik - med alla de möjligheter detta innebär.

Pengar förlorar i värde. Långa köer till matbutiker där hyllorna gapar tomma. En daglig scen från det forna kommunistiska östblocket? Nej, vi talar om Island, “den isländska tigern” som hyllats av nyliberalen Johan Norberg.

Matbrist hotar alltså Island, rapporterar di.se och ps.se. Priserna på frukt och grönt har gått upp med 50 % eftersom de importeras och islänningar hamstrar mat, rapporterar Bloomberg.com. Även andra varor som kläder kan bli svåra att få tag på.

Nu ska vi ha klart för oss att kommunistisk matbrist är en helt annan sak än kapitalistisk matbrist. I det första fallet beror det på en ideologi och ett system som bevisligen inte fungerar och därför resulterar i en ekonomisk kris. Bevisen kan vi se på bilderna från kommunisttiden: tomma affärer.

I det andra fallet handlar det om ett perfekt system baserat på en perfekt och ofelbar ideologi. Faktum är att kapitalismen är för perfekt vilket gör att vi människor ibland har svårt att hantera den. Vilka problem skulle vi inte ställa till med om vi hade Guds makt till vårt förfogande?

Naturligtvis hotar inte matbrist Island. Fråga dig: var läser du nyheten? I media? Jaha, men det vet du väl att alla journalister är vänstervridna!

Om något trots allt går fel så är problemet människan. Jag har redan tidigare skrivit om att marknaden och kapitalismen förstörs av oss själva. Visserligen är vi liberaler bättre än slöa socialister som inte tar ansvar, men, måste jag medge, då och då marscherar en del även i våra led i otakt och är inte så självgående som de borde vara trots att skruven i ryggen dragits upp.

De felbara människorna måste förstås ersättas av robotar. Förnuftets kalla och oresonliga röst säger att vi måste rädda marknaden undan människan. Utvecklingen går redan i rätt riktning.

Tankesmedjan Limbo föreslår därför att regeringen genomför en stor satsning på framtidens producent och konsument: roboten. Robotar blir inte sjuka och kan konsumera i mycket högre takt än människor. De drabbas inte av panik och tar alltid rationella beslut.

En helmekaniserad värld är marknadens räddning. Låt oss ta den chansen, Fredrik Reinfeldt. Låt oss satsa på framtiden, en framtid med en balanserad marknad med en ständigt ökad tillväxt. Vi måste våga inse sanningen och ta ansvar.

Annars kan vi få en framtid med en allvarligt skadad marknad. Och det tror jag inte någon av oss vill.

Klaus-Dieter Fliik

Motbjudande saker pågår i detta nu i våra hyresrätter. Bland annat rullar fruktansvärt tjocka människor runt i dem. Tjocka, socialistiska människor som utbildats i flumskolan. Vi nyliberaler som sköter oss och är vackra som Johan Norberg utgör en skarp kontrast till detta förfall.

Men … så kommer sveket. Läs allt i denna veckas kolumn i Arvid Falk.

Klaus-Dieter Fliik

Ett tydligt och effektivt franskt ordförandeskap - president Sarkozy imponerar i ordföranderollen - gjorde att vi relativt snabbt kunde komma fram till enighet i de viktiga frågorna och avsluta toppmötet redan vid halvett-tiden.

Utan vidare diskussion accepterade president Sarkozy - och därmed toppmötet - de preciseringar vi föreslog vad gäller texterna om Ryssland och Georgien.

Därmed är slutsatserna från toppmötet fullt kongruenta med vad vi efter diskussionen då kom överens om på utrikesministermötet i Luxembourg i måndags.

Utomordentligt så.

Självfallet kvarstår delade meningar vad gäller delar av klimat- och energipaketet. Men det var inte meningen att alla skulle lösas ut nu.

Mötet i december blir avgörande i dessa delar.

Morgon på hotellet i Bryssel med genomgång av ordförandeskapets utkast till slutsatser från toppmötet. I allt väsentligt har de gjort ett gott jobb.

När toppmötet återsamlas klockan tio blir det en genomgång av slutsatserna.

Jag skulle knappast tro att det kommer att bli en alltför omfattande debatt - men erfarenheten har lärt mig att det plötsligt kan dyka upp någon fråga som ett visst land har speciella svårigheter med och som kan ta sin tid att lösa ut.

Bra - från vår utgångspunkt - är att det nu kommit in en formulering där vi uttalar vår solidaritet med Island i dess svåra situation. Det har vi pressat på för.

Bra är också att det i slutsatserna kommit in en referens till det vi kom fram till på middagen i tisdags om det accelererade arbetet med att knyta ihop elmarknaderna i Östersjö-området.

Allt tyder på att detta kommer att ses som ett framgångsrikt toppmöte.

De svåra detaljbesluten i klimatpolitiken kommer har i december. Det läggs upp ett ambitiöst program för att göra detta möjligt.

Men just nu är det finanskrisen som är i fokus.

Och i den viktiga frågan finns ett tydligt och viktigt ledarskap.